Vaknade sent i morse, strax efter kl 9. Hundarna var ute sista gången efter 01 i natt så det var ingen av dem var kissnödiga direkt. Låg och drog mig en stund och Ior kom till sängen. Han är ju så stor att fast vår säng är väldigt hög så kan han lägga huvudet på madrassen. Det gjorde han nu och det ser alltid så charmigt ut. Ior fäller öronen lite bakåt och så viftar han med svansen.

Gav klarttecken till att han fick hoppa upp i sängen och det gjorde han direkt.

Det är väldigt mysigt att gosa med Ior trots att han gärna lägger sina 45 kg på bröstet.

Efter en stund gick vi upp, jag och Ior och gjorde oss i ordning för vår morgonpromenad. Som vanligt så lade sig Ida längst in under täcket hos husse och ignorerade oss. Hon är en riktigt latmask på morgnarna och vill inte följa med på första turen på morgonen, om man inte bokstavligen släpar ut henne. Sedan är hon alltid pigg och glad ute och då finns det nästan ingen botten i energin.

Ior är tydligen väldigt läskig. I allafall verkar det som om nästan hela Sala tycker så. Ior själv ignorerar andra hundar mer eller mindre helt, medans vi har fått se en mångfald av små till medelstora hundar bli uppryckta, bortsläpade och smått rabiata av en lätt hysterisk husse/matte. Kom ikapp två hundägare igår eftermiddag och båda två fick släpa bort sina skällande hundar från oss. Mötte då ett par som sa någon i stil med "han är i allafall lugn" till mig. "ja", sa jag. "Det brukar var så".

Det är beklämmande att se att hundägarna reagerar på min hund och rycker och sliter i sin hund för att komma ifrån oss. Sedan talar de högt/jällt och sänder ut helt fel signaler till sin hund om hur de ska bemöta den mötande hunden. Klart att hunden tror att den gör rätt.

Mitt "problem" med Ior har varit att han de sista dagarna har velat ta kontakt med personer vi möter. Han går mot dem och ser ut som om han förväntar sig att de ska klappa honom. Vi har ju varit på besök hos flera vänner och bekanta och alla har ju gosat och klappat honom.

Tror inte att så många vi möter på stan skulle vilja klappa honom, och jag vill inte heller det. Så de två sista dagarna har vi jobbbat på att han ska ignorera andra igen och nästan direkt fattade han vad jag menar. Ingen dumsnut här heller! Ior är väldigt mjuk och det gäller att korrigera lagom hårt då han annars nästan blir förkrossad. En stor nallebjörn med andra ord.

I morse (förmiddags) på promenaden så stötte vi på en dam med två golden. Hon berättade att hon har samma problem med sina hundar, att de gärna vill gå fram och hälsa på alla. Dock så tror jag ju att ingen får skrämselhicka när en rar golden kommer fram och vill hälsa, men ändå. En hund ska ju vara väluppfostrad oavsett ras.

Vi var väl ute i sådär 45 minuter och avslutade med ett varv på stan. Nyttig träning både för oss och för alla andra    

Ior går väldigt bra på helstryp då han gärna drog lite i början. 70 cm är halsbandet och då får jag det precis över hans huvud.

Väl hemma så kom Ida springande. Nu var hon ju vaken och det blev hundpuss kalas. Efter att de fått frukost blev det lite vila på maten. Så nu ligger Ior och snarkar på golvet framför mig.

Den här musiken är kanske helt oväntad för någon i min ålder, men som det mesta annat så finns det en förklaring. Den påminner mig om min mamma på så många sätt. När jag var ca 6 år gammal så kunde jag den här mer eller midre utantill. Min mamma spelade den här gång på gång i bilen, ni vet på den tiden när man hade bandspelare i bilen och inget annat..

T om nu efter alla år (nä, min mamma lever fortfarande) så hör jag henne sjunga till den här och jag ser oss båda i bilen..

Idag var möte på jobbet. Det första sedan i början av december, så vi hade mycket att prata om. Jag passade på att boka ett möte med chefen, som blev på fredag, för att få veta lite mer om vad han tycker och tänker och för att prata lite om framtiden.

Jag trivs på jobbet, både med yrket och med mina arbetskamrater.

Bytte i höstas arbetsplats inom samma företag och trodde nog först att jag bytt ner mig, men snart kände jag att jag snarare nytt upp mig. Saknar det gamla, men tycker det är roligt att känna sig nyttig och ha saker att göra.

Nu hoppas jag bara att chefen ser det jag känner, men det får jag kanske reda på, på fredag.

Min chef är en sådan typ som kan ge väldigt raka svar, framför allt på raka frågor så jag får nog veta hur landet ligger..

Apropå jobb, så väcktes jag av telefonen i morse. Jag jobbar extra på ett boende under Heby kommun och nu ringde det från en dagverksamhet där och undrade om jag var intresserad av att jobba åt dem. Hon lät ruskigt besviken när jag tackade nej.

Känns jobbigt, men jag kan ju inte jobba hur mycket som helst hur gärna jag än vill. Tänker att jag vill kunna tacka ja till jobb relativt ofta och vara på samma arbetsplats så pass ofta att jag hänger med i vad som händer där och dessutom så vill jag att de boende känner igen mig från ett arbetspass till nästa   

Jag har från nyår lovat mig själv att inte leka Fröken Duktig och tacka ja till allt jobb. Behöver vara hemma med min familj och jag behöver vila. Det är svårt, mest för att jag har ett sånt stort behov av att tjäna pengar.

Vill aldrig behöva känna mig fattig eller inte klara av att ge min dotter det hon vill ha och behöver. Dessutom känner jag mig duktig och har tidigare blivit utnyttjad i arbete för att jag alltid ställer upp. Nu försöker jag tänka mer på mig själv och de pengar jag tjänar har gått till att göra saker jag tycker om, för mig själv och min familj. Bara det är en belöning i sig.

Visst är det lustigt att musiksmaken svänger lite med humöret?

Jag har en väldigt bred musiksmak som färgas mycket av min uppväxt och det faktum att jag helt enkelt gillar musik.    

Här kommer det att finnas musik av alla sorter- mer eller mindre i allafall..

Ior har funnits i vår familj i en hel vecka idag. Jag är helt, totalt och fullkomligt kär i honom! Han är en underbar och skön individ som passar oss perfekt. Ior är MIN hund egentligen, men jag har inget emot att dela med mig av honom!   

Innan jag träffade Ior så hade jag aldrig sett en livs levande Bordeaux. Många kommer nog ihåg den dregglade hunden i "Turner and Hooch" med Tom Hanks..?

Det och bilder/filmer på youtube var vad jag hade att tillgå. Sedan har jag läst spaltmetrar med information om rasen, men det är ingenting i jämförelse med ett möte med en livs levande Bordeaux!

"Vi" (jag) har letat hund nu i nästan ett år. Vi provade med en valp, men då vår lilla jackrussel är alldeles för snäll, så gick det inte. Han sprang över henne och använde henne som en leksak och vi kunde ju inte hålla på och hjälpa henne att uppfostra honom, för vi kunde ju inte alltid vara i närheten.

Jag har läst massor av annonser, ringt på ett tiotal och åkt för att hälsa på en hund. Det var nära att han fick följa med hem, men man kan inte vara egoistisk när man letar en familjehund- den måste passa hela familjen.

Jag har blivit förtjust i mastiffen och de annonser jag har läst har mest varit Cane corso, Boerboel och korsningar med dessa. Bara några veckor innan Iors annons var ute så fick jag upp ögonen för Bordeauxen. Det var någon i Norge som ville sälja en, tyvärr en tik, men det fick mig att börja läsa om rasen och på den vägen är det..

Det måste ju promt vara en hanne, det var väldigt viktigt för mig. Grundlydnad och snäll mot barn, andra hundar och inte för vaktig.

När jag skickade iväg mitt svar på annonsen, så var jag inget vidare hoppfull. Kanske jag inte skulle verka intressant, jag ville ju ha honom kastrerad i så fall och jag var väldigt precis i mina önskemål om hunden. Svar fick jag och Ior lät nästan för bra för att vara sann, dock så var både min familj och en annan familj av intresse och de var först.. Valde att inte hoppas för mycket och mycket riktigt. Fick ett mail om att Ior var såld och tack för mitt intresse. Åh så trist!

Tackade för att tjejen hört av sig och fortsatte mitt letande efter vår nya familjemedlem.

Dagen efter fick jag både ett samtal och ett mail. Samtalet missade jag men mailet läste jag på jobbet. Familjen hade ångrat sig! Ja!! (förlåt..)

Vi pratade på telefonen och Ior lät fortfarande för bra för att vara sann. Bestämde att vi skulle åka två dagar senare och hälsa på. Både sambo och jackrussel skulle få följa med, så vi fick veta att det skulle funka med vår Ida också.

Vi åkte iväg och när vi kom fram så möttes vi av husse och Ior. Jag klev ur bilen och slog följe upp till huset. Urmysig hund! Familjen hade flera barn och kattuppfödning, så Ior var redan van att ta det lugnt med småtyper.

Ida och Ior hälsade på varandra och när Ida bet ifrån på typiskt tikvis så hoppade nästan Ior upp i husses famn. Redan då hade jag bestämt mig!

Inomhus var Ior lugn och social. En försynt typ som efter en stund lade sig på sambons fötter och sov. Jobbigt med gäster! Ior fick följa med hem..Så klart!

Så här ser han ut, vår "lilla" clown Ior   

Hallå där!

Det här är mitt första inlägg i min nya blogg. Min gamla heter minhast.bloggagratis.se, men nu när jag inte längre har häst så är det nog dags att gå vidare..

Saknar att ha någonstans att skriva av mig, lägga ut bilder, skvallra och hitta likasinnade, så nu är tiden mogen för en ny blogg