Igår gick jag med Ior till veterinären. Det var dags för honom att bli kastrerad. Alla där är jättetrevliga, utom veterinären. Skiitjobbigt! De ligger på krypavstånd från där vi bor, så där 700 meter, så det vore perfekt. Om det inte vore för veterinären. Han beter sig som om han inte gillar sitt jobb och inte gillar djur framför allt.

Han kom in i rummet och hälsade på Ior med en knuten näve. Trodde han att Ior skulle nypa ett par fingrar av honom eller?? I såfall- varför sträcka fram handen för att hälsa alls?? Sedan sätter han sig framför sin dator i sådär 5 minuter och så kommer han rullande över golvet, fortfarande sittandes på sin stol, och öppnar Iors mun och kör in sin hand där. Ior såg alldeles chockad ut och när veterinären släppte Iors mun så klängde han på mig och såg frågande ut. -"får han göra så där, matte?"

Jag ville att de skulle kolla statusen på både tänder och öron när han ändå var sövd, men det finns ju bra sätt att göra det på och så finns det den här veterinärens sätt. Om han nu ändå tror att min hund skulle nypa honom, varför vara så osmidig och oförsiktig när han ska kika på tänderna? Det kan de ju göra när han är sövd senare liksom.. *suck*

Sedan stack han en spruta i en flaska med lugnande (antar jag att det var, för han är ju inte direkt pratsam den här typen heller..). Sedan bad han mig hålla Ior och så stack han honom i nackskinnet. Ior pep till och försökte vända sig om mot veterinären. Det klart, så rakt på sak hela tiden och gör saker som inte vinner Iors förtroende och då dessutom sticka honom i nacken utan förvarning. Ior tänkte nog att den där personen går inte att lita på.

Nej, den veterinären har inga pluspoäng hos mig.. Ska kika runt och se om det inte finns andra alternativ här i Sala. Jag vill ju känna förtroende för veterinären och inte vara orolig för att jag tycker att han inte är bra på djur.

Iors operation gick bra och sambon fick hämta honom strax efter lunch. En liten (stor) ynklig hund som raglade hem med en tratt på huvudet. Stackaren..

Vaknade sent i morse, strax efter kl 9. Hundarna var ute sista gången efter 01 i natt så det var ingen av dem var kissnödiga direkt. Låg och drog mig en stund och Ior kom till sängen. Han är ju så stor att fast vår säng är väldigt hög så kan han lägga huvudet på madrassen. Det gjorde han nu och det ser alltid så charmigt ut. Ior fäller öronen lite bakåt och så viftar han med svansen.

Gav klarttecken till att han fick hoppa upp i sängen och det gjorde han direkt.

Det är väldigt mysigt att gosa med Ior trots att han gärna lägger sina 45 kg på bröstet.

Efter en stund gick vi upp, jag och Ior och gjorde oss i ordning för vår morgonpromenad. Som vanligt så lade sig Ida längst in under täcket hos husse och ignorerade oss. Hon är en riktigt latmask på morgnarna och vill inte följa med på första turen på morgonen, om man inte bokstavligen släpar ut henne. Sedan är hon alltid pigg och glad ute och då finns det nästan ingen botten i energin.

Ior är tydligen väldigt läskig. I allafall verkar det som om nästan hela Sala tycker så. Ior själv ignorerar andra hundar mer eller mindre helt, medans vi har fått se en mångfald av små till medelstora hundar bli uppryckta, bortsläpade och smått rabiata av en lätt hysterisk husse/matte. Kom ikapp två hundägare igår eftermiddag och båda två fick släpa bort sina skällande hundar från oss. Mötte då ett par som sa någon i stil med "han är i allafall lugn" till mig. "ja", sa jag. "Det brukar var så".

Det är beklämmande att se att hundägarna reagerar på min hund och rycker och sliter i sin hund för att komma ifrån oss. Sedan talar de högt/jällt och sänder ut helt fel signaler till sin hund om hur de ska bemöta den mötande hunden. Klart att hunden tror att den gör rätt.

Mitt "problem" med Ior har varit att han de sista dagarna har velat ta kontakt med personer vi möter. Han går mot dem och ser ut som om han förväntar sig att de ska klappa honom. Vi har ju varit på besök hos flera vänner och bekanta och alla har ju gosat och klappat honom.

Tror inte att så många vi möter på stan skulle vilja klappa honom, och jag vill inte heller det. Så de två sista dagarna har vi jobbbat på att han ska ignorera andra igen och nästan direkt fattade han vad jag menar. Ingen dumsnut här heller! Ior är väldigt mjuk och det gäller att korrigera lagom hårt då han annars nästan blir förkrossad. En stor nallebjörn med andra ord.

I morse (förmiddags) på promenaden så stötte vi på en dam med två golden. Hon berättade att hon har samma problem med sina hundar, att de gärna vill gå fram och hälsa på alla. Dock så tror jag ju att ingen får skrämselhicka när en rar golden kommer fram och vill hälsa, men ändå. En hund ska ju vara väluppfostrad oavsett ras.

Vi var väl ute i sådär 45 minuter och avslutade med ett varv på stan. Nyttig träning både för oss och för alla andra    

Ior går väldigt bra på helstryp då han gärna drog lite i början. 70 cm är halsbandet och då får jag det precis över hans huvud.

Väl hemma så kom Ida springande. Nu var hon ju vaken och det blev hundpuss kalas. Efter att de fått frukost blev det lite vila på maten. Så nu ligger Ior och snarkar på golvet framför mig.

Ior har funnits i vår familj i en hel vecka idag. Jag är helt, totalt och fullkomligt kär i honom! Han är en underbar och skön individ som passar oss perfekt. Ior är MIN hund egentligen, men jag har inget emot att dela med mig av honom!   

Innan jag träffade Ior så hade jag aldrig sett en livs levande Bordeaux. Många kommer nog ihåg den dregglade hunden i "Turner and Hooch" med Tom Hanks..?

Det och bilder/filmer på youtube var vad jag hade att tillgå. Sedan har jag läst spaltmetrar med information om rasen, men det är ingenting i jämförelse med ett möte med en livs levande Bordeaux!

"Vi" (jag) har letat hund nu i nästan ett år. Vi provade med en valp, men då vår lilla jackrussel är alldeles för snäll, så gick det inte. Han sprang över henne och använde henne som en leksak och vi kunde ju inte hålla på och hjälpa henne att uppfostra honom, för vi kunde ju inte alltid vara i närheten.

Jag har läst massor av annonser, ringt på ett tiotal och åkt för att hälsa på en hund. Det var nära att han fick följa med hem, men man kan inte vara egoistisk när man letar en familjehund- den måste passa hela familjen.

Jag har blivit förtjust i mastiffen och de annonser jag har läst har mest varit Cane corso, Boerboel och korsningar med dessa. Bara några veckor innan Iors annons var ute så fick jag upp ögonen för Bordeauxen. Det var någon i Norge som ville sälja en, tyvärr en tik, men det fick mig att börja läsa om rasen och på den vägen är det..

Det måste ju promt vara en hanne, det var väldigt viktigt för mig. Grundlydnad och snäll mot barn, andra hundar och inte för vaktig.

När jag skickade iväg mitt svar på annonsen, så var jag inget vidare hoppfull. Kanske jag inte skulle verka intressant, jag ville ju ha honom kastrerad i så fall och jag var väldigt precis i mina önskemål om hunden. Svar fick jag och Ior lät nästan för bra för att vara sann, dock så var både min familj och en annan familj av intresse och de var först.. Valde att inte hoppas för mycket och mycket riktigt. Fick ett mail om att Ior var såld och tack för mitt intresse. Åh så trist!

Tackade för att tjejen hört av sig och fortsatte mitt letande efter vår nya familjemedlem.

Dagen efter fick jag både ett samtal och ett mail. Samtalet missade jag men mailet läste jag på jobbet. Familjen hade ångrat sig! Ja!! (förlåt..)

Vi pratade på telefonen och Ior lät fortfarande för bra för att vara sann. Bestämde att vi skulle åka två dagar senare och hälsa på. Både sambo och jackrussel skulle få följa med, så vi fick veta att det skulle funka med vår Ida också.

Vi åkte iväg och när vi kom fram så möttes vi av husse och Ior. Jag klev ur bilen och slog följe upp till huset. Urmysig hund! Familjen hade flera barn och kattuppfödning, så Ior var redan van att ta det lugnt med småtyper.

Ida och Ior hälsade på varandra och när Ida bet ifrån på typiskt tikvis så hoppade nästan Ior upp i husses famn. Redan då hade jag bestämt mig!

Inomhus var Ior lugn och social. En försynt typ som efter en stund lade sig på sambons fötter och sov. Jobbigt med gäster! Ior fick följa med hem..Så klart!

Så här ser han ut, vår "lilla" clown Ior