Den här videon roade jag mig med att göra igår förmiddag. Det är mitt första försök, men det är sången som är det roliga.. Den tillägnas alla hypokondriker där ute, män framför allt.. Hoppas ni får ett gott skratt!

Retade min gubbe i morse när han kom och beklagade sig för mig. Det gjorde ont i halsen och nog hade han feber och dessutom hade det ploppat upp en elak finne på näsan. Staaaackars han då!

Efter ett par timmar på jobbet så började min hals värka. Höger halsmandel var dubbelt så tjock som den vänstra, öronen kliade och ögonen sved. Toppen. Här retade jag min gubbe i morse och nu var det visst min tur. Jobbigt värre!   

Så nu sitter jag i soffan och tycker lite synd om min själv, och gubben sitter på övervåningen vid sin dator och tycker med all säkerhet synd om sig själv. Lite komiskt när man tänker efter..   

Typiskt..

Igår ringde de från mitt extra jobb och undrade om jag kunde jobba i morgon, dvs idag. De hade frågat alla andra och jag kände mig tvungen att tacka ja. Både för att jag har lite större utgifter framöver och för att jag återigen vill vara duktig. Känner mig lite kluven idag över att jag snart ska åka iväg och jobba. Alla är trevliga, både de boende och personalen, men ändå.. Vill ju vara hemma lite också.

Ja, ja..

Vaknade sent i morse, strax efter kl 9. Hundarna var ute sista gången efter 01 i natt så det var ingen av dem var kissnödiga direkt. Låg och drog mig en stund och Ior kom till sängen. Han är ju så stor att fast vår säng är väldigt hög så kan han lägga huvudet på madrassen. Det gjorde han nu och det ser alltid så charmigt ut. Ior fäller öronen lite bakåt och så viftar han med svansen.

Gav klarttecken till att han fick hoppa upp i sängen och det gjorde han direkt.

Det är väldigt mysigt att gosa med Ior trots att han gärna lägger sina 45 kg på bröstet.

Efter en stund gick vi upp, jag och Ior och gjorde oss i ordning för vår morgonpromenad. Som vanligt så lade sig Ida längst in under täcket hos husse och ignorerade oss. Hon är en riktigt latmask på morgnarna och vill inte följa med på första turen på morgonen, om man inte bokstavligen släpar ut henne. Sedan är hon alltid pigg och glad ute och då finns det nästan ingen botten i energin.

Ior är tydligen väldigt läskig. I allafall verkar det som om nästan hela Sala tycker så. Ior själv ignorerar andra hundar mer eller mindre helt, medans vi har fått se en mångfald av små till medelstora hundar bli uppryckta, bortsläpade och smått rabiata av en lätt hysterisk husse/matte. Kom ikapp två hundägare igår eftermiddag och båda två fick släpa bort sina skällande hundar från oss. Mötte då ett par som sa någon i stil med "han är i allafall lugn" till mig. "ja", sa jag. "Det brukar var så".

Det är beklämmande att se att hundägarna reagerar på min hund och rycker och sliter i sin hund för att komma ifrån oss. Sedan talar de högt/jällt och sänder ut helt fel signaler till sin hund om hur de ska bemöta den mötande hunden. Klart att hunden tror att den gör rätt.

Mitt "problem" med Ior har varit att han de sista dagarna har velat ta kontakt med personer vi möter. Han går mot dem och ser ut som om han förväntar sig att de ska klappa honom. Vi har ju varit på besök hos flera vänner och bekanta och alla har ju gosat och klappat honom.

Tror inte att så många vi möter på stan skulle vilja klappa honom, och jag vill inte heller det. Så de två sista dagarna har vi jobbbat på att han ska ignorera andra igen och nästan direkt fattade han vad jag menar. Ingen dumsnut här heller! Ior är väldigt mjuk och det gäller att korrigera lagom hårt då han annars nästan blir förkrossad. En stor nallebjörn med andra ord.

I morse (förmiddags) på promenaden så stötte vi på en dam med två golden. Hon berättade att hon har samma problem med sina hundar, att de gärna vill gå fram och hälsa på alla. Dock så tror jag ju att ingen får skrämselhicka när en rar golden kommer fram och vill hälsa, men ändå. En hund ska ju vara väluppfostrad oavsett ras.

Vi var väl ute i sådär 45 minuter och avslutade med ett varv på stan. Nyttig träning både för oss och för alla andra    

Ior går väldigt bra på helstryp då han gärna drog lite i början. 70 cm är halsbandet och då får jag det precis över hans huvud.

Väl hemma så kom Ida springande. Nu var hon ju vaken och det blev hundpuss kalas. Efter att de fått frukost blev det lite vila på maten. Så nu ligger Ior och snarkar på golvet framför mig.

Den här musiken är kanske helt oväntad för någon i min ålder, men som det mesta annat så finns det en förklaring. Den påminner mig om min mamma på så många sätt. När jag var ca 6 år gammal så kunde jag den här mer eller midre utantill. Min mamma spelade den här gång på gång i bilen, ni vet på den tiden när man hade bandspelare i bilen och inget annat..

T om nu efter alla år (nä, min mamma lever fortfarande) så hör jag henne sjunga till den här och jag ser oss båda i bilen..

Idag var möte på jobbet. Det första sedan i början av december, så vi hade mycket att prata om. Jag passade på att boka ett möte med chefen, som blev på fredag, för att få veta lite mer om vad han tycker och tänker och för att prata lite om framtiden.

Jag trivs på jobbet, både med yrket och med mina arbetskamrater.

Bytte i höstas arbetsplats inom samma företag och trodde nog först att jag bytt ner mig, men snart kände jag att jag snarare nytt upp mig. Saknar det gamla, men tycker det är roligt att känna sig nyttig och ha saker att göra.

Nu hoppas jag bara att chefen ser det jag känner, men det får jag kanske reda på, på fredag.

Min chef är en sådan typ som kan ge väldigt raka svar, framför allt på raka frågor så jag får nog veta hur landet ligger..

Apropå jobb, så väcktes jag av telefonen i morse. Jag jobbar extra på ett boende under Heby kommun och nu ringde det från en dagverksamhet där och undrade om jag var intresserad av att jobba åt dem. Hon lät ruskigt besviken när jag tackade nej.

Känns jobbigt, men jag kan ju inte jobba hur mycket som helst hur gärna jag än vill. Tänker att jag vill kunna tacka ja till jobb relativt ofta och vara på samma arbetsplats så pass ofta att jag hänger med i vad som händer där och dessutom så vill jag att de boende känner igen mig från ett arbetspass till nästa   

Jag har från nyår lovat mig själv att inte leka Fröken Duktig och tacka ja till allt jobb. Behöver vara hemma med min familj och jag behöver vila. Det är svårt, mest för att jag har ett sånt stort behov av att tjäna pengar.

Vill aldrig behöva känna mig fattig eller inte klara av att ge min dotter det hon vill ha och behöver. Dessutom känner jag mig duktig och har tidigare blivit utnyttjad i arbete för att jag alltid ställer upp. Nu försöker jag tänka mer på mig själv och de pengar jag tjänar har gått till att göra saker jag tycker om, för mig själv och min familj. Bara det är en belöning i sig.

Visst är det lustigt att musiksmaken svänger lite med humöret?

Jag har en väldigt bred musiksmak som färgas mycket av min uppväxt och det faktum att jag helt enkelt gillar musik.    

Här kommer det att finnas musik av alla sorter- mer eller mindre i allafall..